Värmer i hjärtat

Alla som känner mig vet att jag inte gillar barn. Men när jag läser det här brevet i Aftonbladet blir jag lite blöt i ögonen.

”Kära Harry,

Du är en vecka gammal nu. Det är tidig morgon och regnet piskar mot fönstren. Annars tyst och stilla. Katterna har fått sin frukost och din mamma sover. Hon har varit vaken hela natten. Ja, du vet ju.

Du ligger alldeles bredvid mig, du har precis somnat. I går hörde jag dig skratta för första gången. Jag tror åtminstone att det var ett skratt.

Vi känner ju inte varandra än. Det har bara gått sju dagar sedan du timmarna efter förlossningen låg i min famn medan din mamma opererades. Nu tittar jag på dig och ser mig själv i ditt ansikte. Smilgropen. Överbettet. Det blir nog tandställning för dig också. Sorry för det.

Jag skriver långsamt nu. Jag söker efter orden. Du får ursäkta. Jag har aldrig varit pappa förut.

Du var inte planerad för ett liv kan inte planeras. Men vi drömde om dig redan för flera år sedan. Och det var när läkarna undersökte våra chanser att få dig som de upptäckte att din mamma hade cancer. Du anar inte vad hon har gått igenom. Det har präglat mitt liv och det kommer att prägla ditt.

Det är urberättelsen om dig: Vi hade gett upp hoppet. Vi trodde aldrig att vi skulle få träffa dig. Nu säger läkarna att du nästan är ett mirakel. Jag säger: vadå nästan?

Din mamma och jag döpte dig efter en sång, ditt fullständiga namn är ju Harry Kane Sandahl. Du vet nog vilken sång. Den spelas hemma varje dag. Den handlar om liv och död och vänskap. Stavningen kommer däremot från en ung avbytare i Tottenham Hotspurs. Han får inte spela särskilt ofta. För en vecka sedan hade han inte gjort ett enda mål i ligan.

Men samma måndag som du föddes fick han helt oväntat spela från start i kvällsmatchen mot Sunderland. Jag satt med dig och din mamma i vårt lilla rum på den perinatala avdelningen när sms från fotbollsintresserade vänner började rasa in. Harry Kane har gjort mål! Helt sjukt!

Du får gärna tycka om fotboll. Du får också avsky fotboll. Du bestämmer. Vi kan uppfinna nya intressen.

Jag vill att vi aldrig glider ifrån varandra. Jag vill att vi aldrig blir främlingar, som pappor och söner så ofta blir: stumma, ordlösa.

Och jag hoppas att du en dag, i en avlägsen framtid, blir en man i ordets rätta bemärkelse: behandlar människor med respekt, är medveten om makten och därmed även ansvaret som kommer med ditt kön, din hudfärg, din klass. Jag vill att du vågar vara svag. Vågar misslyckas. Vågar tvivla. Jag vill att du vågar vara ödmjuk. Jag vill att du ska veta att den där bokhyllan vi har i vardagsrummet inte är en självklarhet, precis som värmen i vår lägenhet, eller skorna på dina fötter.

Jag vill att du står upp för den som har det svårt, och att du förlåter dig själv när du har misslyckats med det. Det är inte så enkelt som det låter. Du kommer att märka.

Och precis som jag viskade till dig när du alldeles nyfödd och kladdig vilade mot min bröstkorg för en vecka sedan: jag finns här.

När du har gjort bort dig. När du har sabbat dina chanser. När hela världen har rasat samman.

Eller när det bara känns så.

/ Din pappa”

Ja när man läser någonting sånt här blir man ganska sugen på att bli pappa någon dag. Tänk att ha en sån här filur gluttandes på en varje dag:

bebis

Ska jag eller ska jag inte?

Det här med beslutsångest är en riktigt vidrig sak. Man säger ju att man inte ska ge mer än två alternativ till barn för att det blir för svårt för dom att välja då. Jag sitter däremot med två alternativ:

  1. Ja
  2. Nej

Och det hjälper inte mig. Jag sitter och försöker bestämma mig för om jag ska köpa en AC eller inte. Det är inte direkt så att vi bor vid medelhavet och får njuta av 40 graders värme på sommaren men det blir ju faktiskt varmt här också. Och som jag har förstått det kan man få den att ge ut varmluft när det är kallt ute. Jag har en kompis som har någon sån och han säger att det finns en som tar temperaturskillnaden från ute och inne och omvandlar den till värme. Ska kolla på vuab.se om dom har en sån. Eller bara en vanlig AC. Vilket som är bäst. Aja jag har fan ingen aning, bättre att kolla med dom istället. Tror dom har liiiite bättre koll än vad jag har som sitter här i soffan och spekulerar.

sweat

En till en till!

Jag måste säga att jag tycker att dom där ”What my friends think I do”-bilderna är så hysteriskt roliga så här kommer en till för att visa de kommande timmarnas aktivitet!

what

 

Och förresten, jag har alla tänder i behåll och jag gick hem med högsta betyg. Det har nog aldrig hänt förr. Jag antar att Flux hjälper mig!